En sån jävla cirkus

Ikväll är inte publiken ett dugg imponerad
av alla hennes konster!
Därför får hon snällt kliva av scenen
För att lämna över jonglerandet
till alla dom andra.
Låt var och en ta hand om
sina egna bördor...
Det går inte att vara både jonglör och Starke Arvid på samma gång.
Fastän hon är clown.
För alltid
Cirkusen har tagit semester.
Hon tar tillfället i akt att öva sej i balanskonsten.
Linan är slak -och lite slipprig
Hon är inte rädd, -men lite osäker...
I "Cirkuskonsternas bibel" kan hon läsa:
"Bollar ska fångas i luften.
Men linan, som fast den är fast förankrad, svänger hit och dit.
Då är det jäkligt lätt att halka av."
Med dessa kunskapsord i bagaget är det meningen att hon ska tänka sej för.
Antingen kliva av, eller riskera att ramla ner.
Men hon klättrar upp för att se om hon kan balansera

Utan den fasta marken under sin fötter,
vågar hon nu till och med använda sina händer.
Där står hon nu, lyckligt upp och ner.
Allt medan bollarna viner omkring.

Det måste vara tillåtet att ångra det man sagt

När huvudet ibland inte är med

och orden bara trillar ur munnen

som elektriska stötar från trasiga kablar

är det bäst att fly istället för att såras
När huvudet ibland inte är med

Och orden bara hugger i luften

Mot demoner som visar sej i ditt inre

Är det bäst att fly istället för att såras
Då blir osynligheten den enda verklighet

värd att hålla kvar,

Då blir kärlekens värme den enda verklighet

värd att vänta på
Med kärleksfyllt hjärta är du hos mej

Och vi ska alltid komma tillbaka

Och vaggas av längtansfull törst till varann

In i visshet om det som är våra öden
Med kärleksfyllt hjärta är du hos mej

Och vi leker livet tillsammans

Genom vintern, våren, sommaren och hösten

In i visshet om det som är våra öden
Då blir synligheten den enda verklighet

värd att hålla kvar,

Då blir kärlekens värme den enda verklighet

värd att känna på

Våt dröm

Jag drömde vått, och du gjorde mig ren!

Instängd och inskränkt

Om du vill va’ som dom
Så ska du fråga om,
Du kan va dej själv,
Utan att fråga dom
Om du vill va’ som dom
Så ska du ändra om
Ditt eget liv och själ
Så att det passar dom

Vi måste alla bli en i mängden
Det är det som vinner i längden
Vi måste alla bli en i mängden
Det är det som gäller i längden

För att bli social
Gör du ett eget val
inte sticka ut
du ska stanna kvar
Du kan bli social
Och göra egna val
Som kanske till slut
Dej till himlen tar
Vi måste alla bli en i mängden…

Men tänk dej då den dag
Då ditt eget jag
Inte längre tål
Fler inskränkta tag
Du gör ditt eget drag
Som tar i alla tag
Du kanske når ett mål
Som lyser upp din dag

Vi kanske alla är en i mängden
Att ge ger något i längden
Vi kanske alla är en i mängden
Att ge ger något i längden

Gemenskap

Jag är hon som saknar förmågan
Jag är hon som ändå får
Jag är hon som så gärna vill, men inte kan
hjälpa dej att leva
Det är du som har förmågan
Men den som inte får
Du är den som kanske vill, men inte alltid kan
ta emot vad livet ger
Jag vill att du ska lära mej förmågan
Jag kan lära dej att ta
Så säg att du vill, så tror jag att vi kan
Lära oss leva utav varann
Jag är den som saknar närhet
Du är den som ensam vill gå
Jag vill vila i dina armar
När du är svår att nå
Du är den som saknar stillhet
Du är den som ej kan ta
Jag vill krypa in i din skyddande famn
Så du kan skydda mej från mitt eget jag

Så jag smeker dej i mina tankar
Kysser dej i fantasin
Viskar kärleksord stumt i ditt öra
Och låtsas leva i kärleken din
Så när stunden så småningom kommer
Då vi möts i vår gemensamma sfär
Öppnar jag min själ och min famn
Glad att ha dej här

Om det bedrägliga i att klamra sig fast

Stödd av ett rostigt spett gick jag ut om natten
med den vackra blomman om halsen
Söker ett hål i isen, mina fötter börjar bli kalla
Jag klamrar mej fast vid min rostiga stav
trots att den börjar bli sträv och smutsig
Dekorerad av livslust, är den ändå min trygghet
Så i denna timma, när morgonsolen med värme och ljus
försöker bräcka de nattliga stjärnornas hoppfulla glitter,
tror jag alltid att jag lyckas slå hål i isen.

Min blomma och min stav...
Ni har besegrat kylan åt mej
Så till den milda grad
att jag tillåter trädgården att växa.
Min spetsiga stav blir allt svagare
uppluckrad av rost
ersatt av livets grönska
Jag har stuckit ner den i myllan
mitt i rabatten
Så att jag kan njuta av dem alla
och samtidigt,

skydda er från att vissna...

Jag ser det vita mer än det grå

Jag ser att ni dansar ännu,ni Nattens Drömmar.
Ni beslöjar fortfarande gryningenoch ger fantasier liv och hopp
Mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Jag tror mej se tydliga spårav vilsna själar,och hemlösa sökande demoner,sökande sin näringur liv och hopp
Mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Ser dimman så sakta fly bortfrån taktfast stampav effektivt maskineri i staden
blir själen förvandladtill tid och kropp
Någon annan ska före
Någon annan ser över
Någon annan passerar
Någon annan kasseras
Och mitt i larmet, där lever jag
Och mitt i larmet, där lever jag…
Era drömmar försvann i dimmaner ånger likaså.
Sviken av åtrån och livet
Försvann det vita in i det grå
Så står jag där vilset kvar
i smärtsam klarhet
av drömmar som förgåtts
ser larmet tystna tankar,liv och hopp.
Men. mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Så länge ni dansar ännu,
ni Nattens Drömmar
och fortfarande beslöjar gryningen
finns en verklighet av liv och hopp

Skruvad

Uppskruvad
Lycklig upp till en viss gräns, som jag överstiger av nervositet
Slå huvudet på spiken
Så sant, så sant... Men hur ofta törs jag egentligen möta sanningen?
Jag skruvar mej...
I ett försök att undvika det obehagliga använder jag diverse finter och knep. Blir chockad när de inte går hem...
Det fattas en skruv
Inträffar sällan mej själv, men ofta hos andra. Eftersom jag är tror att jag är så smart...
En skruv är lös
Har jag då och då, såväl medvetet som omedvetet. Resultatet kan vara pinsamt, glädjeskapande eller ödesdigert.
Fastskruvad
Är jag så rädd för att bli...

Inte så självklart

Men, hur man än ser sej själv i spegel

när det nån helt annan än vad andra tror sej se

Men, hur man än försöker vara till lags

Men, hur man än försöker anpassa sig

Så, finns min spegelbild för att blidka andra
Därför:
Så, måste du förstå min lycka

Så måste du förstå min glädje

När jag bara, genom att titta i spegeln kan se:
Mej själv som älskad och älskande.
Att bli älskad är en ynnest, när man tror att man bara är tagen för given.

Jämvikt

Om mitt liv är i dina händer
Och om jag försöker väga
Orden noga
Fast ljuden av mina ord
Kan bli så fel i andras öron
Och just då förstår kanske inte du
Att jag känner mej älska dej
jag hör ju intevad du tänker
Men jag tror mej känna det du säger
Det kan göra mej livrädd
Men jag hoppas du älskar mej
Jag vill att vi ska finnas
Vara till för varandra
Och nå´t som gör mej hjälplös
är när vi går förbi varandra
Jag hör ljudet av explosioner
och jag känner orgasmer
Du som är känsligheten själv Tolka mina vibrationer
Men lita inte alltid på din översättning
Du kanske inte alltid kan språket
Förklara inte alltid din oro
Genom att ge mej dina tankar
Vi ska gå hand i hand
Det har jag gett mej fan på
För min överlevnads skull
Är jag självisk?
Vi ska hitta glädjen
Det har jag gett mej fan på
För vår framtids skull
Är jag en stor egoist?
Vi ska stötta varann
Det har jag gett mej fan på
För våra själars skull
Har jag nåt att ge?

Oavsett sammanflätad

Oavsett vad som händer så är jag sammanflätad
Med dej och dina känslor
Så när ögonblicket infaller
Då jag är pest och pina
Borde jag dra mej tillbaka och älska dej i min ensamhet
Konstatera att det är härligare att älska ensam än att vara tom ensam.
Vi har ju ändå så mycket gemensamt…
Men min längtan efter närhet växer med ditt avståndstagande,
jag längtar bara efter dina mjuka händer som tröstar min sårade hud och dina glittrande ögon
som, -i vaket tillstånd- säger att jag betyder något för dej

Från mitt oskyddade inre

Jag trodde att det var bäst bakom dimman
dit män´skorna aldrig kom
Där jag kunde sitta och ruva mitt inre
skyddad från insyn och hån
Ditin kom bara de särskilt inbjudna
gäster valda med omsorg
Som snart fick gå för att inte bli frusna...

Som ensam tomtegumma, vilsen i människoland,
Hade jag lärt mej att hitta trygghet i dimman.
Där hade jag bäddat mjukt en bädd av dagg
så mjuk som bomull,
För att försvåra andras insyn

En bädd som bara en tvillingsjäl kan urskilja.
Du var välkommen då du kom.
Marken blev varm och dimman dunstade efter hand.
Jag visade dej min stig ut ur dimman, du blev illa berörd, men inte avskräckt
Så nu tror jag att jag kan röja undan slyn
För att stigen ut ur Dimdalen ska bli lättare att gå

Jag är ett jävla plåster

Jag är bara ett litet plåster
som du har svårt att få bort
Fast dina sår är läkta,
så envisas jag med att sitta fast på dej.
Du läker mej med ditt första förband
Vill vara omlindad från topp till tå
helst instängd i en gipsvagga
utan känslor för hårda törnar.

Oförberedd väckelse

Halvsomnad i vardagsrummets soffa
Förlorad i drömlösheten,tacksam för att domna odramatiskt.
Yrvaket vaknande en timme för tidigt -i avsaknad av tid.
Halvvaket försök att fånga dagen
inse att den är nyborde vila mera
Men vill att tiden ska gå fort.
Halvtimmen, som bara är min,som brukar avnjutas
av mentala förberedelser inför hur dagenska bli mest som mest effektiv,
-överskuggas idag av att det är fredag!

Morgonbön

Någon har älskat mej i natt
-känner jag långt inne i själen

Hur jag mej än vred och vände
-var min lycka i dina händer”

Fast du nu lämnat mej ensam här
ske din vilja, såsom jag också
vill återgälda, min salighet
till din själ och lekamen

Välkommen

Uppfylld

Så tomheten är vår gemensamma fiende

Den har gjort oss så illa

Den har sårat oss ärrade

Så ärrade att vi inte kan skilja på varandras tomhet.
Din är min och min är din
Så kärleken är vår gemensamma livskraft

Den har gett oss vår räddning

Vi försöker älska varandra hela

Så hela att vi kan glädjas åt livet
Som är ditt och mitt
Så vardagen är vår gemensamma oro

Den kommer till oss av sig själv

I sin egen takt och styrka

Tar tag i än den ene, än den andre
Du älskar mej, jag älskar dej

Så tryggheten är vår gemensamma fråga

Vad den står för, för oss...

Är den saker, pengar eller känslor?Kan den vara flykt undan rädslor?
Ut ur mej, in i dej…
Så livet är vår stora gåta

Är det vårt liv, ett sån´t som har blivit oss givet?

Eller är det, det liv som vi skapar?

Jag går till dej, för att skapa vårt liv

Du kan gå till mej, för att ta det liv som är vårt

Vi är inga offer.

Vi är tillsammans den möjlighet som behövs för att fylla igen

alla svarta, tomma hål.

Inte så nyktert

Jag ser alltid nyktert på tillvaron

Utom nu

Jag tillåter inga drömmar, -utom nu.

Jag deltar inte med själen, -utom nu.

Jag lyckas inte njuta av det jag får, -utom nu.

Jag ser omvärlden från mitt eget lilla hörn, -utom nu.

Jag flyr från alla närmanden, -utom dina.

Jag är rädd för händer som vandrar, -utom dina.

Jag är rädd för känsliga kroppsdelar, -utom dina.

Jag tror sällan på kärleksfulla ord, -utom dina.

Jag söker alltid ögons alternativa sanning, -utom i dina.

Jag värjer mej mot den möjliga besvikelsen genom att,

bara vara

inte låtsas

bara känna

tänka logiskt,

utan känsloekonomisk beräkning.

Nu får jag lära mej hantera den nya saknaden

Som kommer när någon lämnar

Svårigheten att både lämna och fortsätta sitt gamla liv

måste hanteras varsamt