En sån jävla cirkus

Ikväll är inte publiken ett dugg imponerad
av alla hennes konster!
Därför får hon snällt kliva av scenen
För att lämna över jonglerandet
till alla dom andra.
Låt var och en ta hand om
sina egna bördor...
Det går inte att vara både jonglör och Starke Arvid på samma gång.
Fastän hon är clown.
För alltid
Cirkusen har tagit semester.
Hon tar tillfället i akt att öva sej i balanskonsten.
Linan är slak -och lite slipprig
Hon är inte rädd, -men lite osäker...
I "Cirkuskonsternas bibel" kan hon läsa:
"Bollar ska fångas i luften.
Men linan, som fast den är fast förankrad, svänger hit och dit.
Då är det jäkligt lätt att halka av."
Med dessa kunskapsord i bagaget är det meningen att hon ska tänka sej för.
Antingen kliva av, eller riskera att ramla ner.
Men hon klättrar upp för att se om hon kan balansera

Utan den fasta marken under sin fötter,
vågar hon nu till och med använda sina händer.
Där står hon nu, lyckligt upp och ner.
Allt medan bollarna viner omkring.

Det måste vara tillåtet att ångra det man sagt

När huvudet ibland inte är med

och orden bara trillar ur munnen

som elektriska stötar från trasiga kablar

är det bäst att fly istället för att såras
När huvudet ibland inte är med

Och orden bara hugger i luften

Mot demoner som visar sej i ditt inre

Är det bäst att fly istället för att såras
Då blir osynligheten den enda verklighet

värd att hålla kvar,

Då blir kärlekens värme den enda verklighet

värd att vänta på
Med kärleksfyllt hjärta är du hos mej

Och vi ska alltid komma tillbaka

Och vaggas av längtansfull törst till varann

In i visshet om det som är våra öden
Med kärleksfyllt hjärta är du hos mej

Och vi leker livet tillsammans

Genom vintern, våren, sommaren och hösten

In i visshet om det som är våra öden
Då blir synligheten den enda verklighet

värd att hålla kvar,

Då blir kärlekens värme den enda verklighet

värd att känna på

Våt dröm

Jag drömde vått, och du gjorde mig ren!

Instängd och inskränkt

Om du vill va’ som dom
Så ska du fråga om,
Du kan va dej själv,
Utan att fråga dom
Om du vill va’ som dom
Så ska du ändra om
Ditt eget liv och själ
Så att det passar dom

Vi måste alla bli en i mängden
Det är det som vinner i längden
Vi måste alla bli en i mängden
Det är det som gäller i längden

För att bli social
Gör du ett eget val
inte sticka ut
du ska stanna kvar
Du kan bli social
Och göra egna val
Som kanske till slut
Dej till himlen tar
Vi måste alla bli en i mängden…

Men tänk dej då den dag
Då ditt eget jag
Inte längre tål
Fler inskränkta tag
Du gör ditt eget drag
Som tar i alla tag
Du kanske når ett mål
Som lyser upp din dag

Vi kanske alla är en i mängden
Att ge ger något i längden
Vi kanske alla är en i mängden
Att ge ger något i längden

Gemenskap

Jag är hon som saknar förmågan
Jag är hon som ändå får
Jag är hon som så gärna vill, men inte kan
hjälpa dej att leva
Det är du som har förmågan
Men den som inte får
Du är den som kanske vill, men inte alltid kan
ta emot vad livet ger
Jag vill att du ska lära mej förmågan
Jag kan lära dej att ta
Så säg att du vill, så tror jag att vi kan
Lära oss leva utav varann
Jag är den som saknar närhet
Du är den som ensam vill gå
Jag vill vila i dina armar
När du är svår att nå
Du är den som saknar stillhet
Du är den som ej kan ta
Jag vill krypa in i din skyddande famn
Så du kan skydda mej från mitt eget jag

Så jag smeker dej i mina tankar
Kysser dej i fantasin
Viskar kärleksord stumt i ditt öra
Och låtsas leva i kärleken din
Så när stunden så småningom kommer
Då vi möts i vår gemensamma sfär
Öppnar jag min själ och min famn
Glad att ha dej här

Om det bedrägliga i att klamra sig fast

Stödd av ett rostigt spett gick jag ut om natten
med den vackra blomman om halsen
Söker ett hål i isen, mina fötter börjar bli kalla
Jag klamrar mej fast vid min rostiga stav
trots att den börjar bli sträv och smutsig
Dekorerad av livslust, är den ändå min trygghet
Så i denna timma, när morgonsolen med värme och ljus
försöker bräcka de nattliga stjärnornas hoppfulla glitter,
tror jag alltid att jag lyckas slå hål i isen.

Min blomma och min stav...
Ni har besegrat kylan åt mej
Så till den milda grad
att jag tillåter trädgården att växa.
Min spetsiga stav blir allt svagare
uppluckrad av rost
ersatt av livets grönska
Jag har stuckit ner den i myllan
mitt i rabatten
Så att jag kan njuta av dem alla
och samtidigt,

skydda er från att vissna...

Jag ser det vita mer än det grå

Jag ser att ni dansar ännu,ni Nattens Drömmar.
Ni beslöjar fortfarande gryningenoch ger fantasier liv och hopp
Mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Jag tror mej se tydliga spårav vilsna själar,och hemlösa sökande demoner,sökande sin näringur liv och hopp
Mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Ser dimman så sakta fly bortfrån taktfast stampav effektivt maskineri i staden
blir själen förvandladtill tid och kropp
Någon annan ska före
Någon annan ser över
Någon annan passerar
Någon annan kasseras
Och mitt i larmet, där lever jag
Och mitt i larmet, där lever jag…
Era drömmar försvann i dimmaner ånger likaså.
Sviken av åtrån och livet
Försvann det vita in i det grå
Så står jag där vilset kvar
i smärtsam klarhet
av drömmar som förgåtts
ser larmet tystna tankar,liv och hopp.
Men. mina drömmar går in i dimman,min ånger likaså
driven av åtrå till livetser jag det vita mer än det grå…
Så länge ni dansar ännu,
ni Nattens Drömmar
och fortfarande beslöjar gryningen
finns en verklighet av liv och hopp